Hejsan!
Nu var det väldigt längre sedan jag uppdaterade här och det är för att allt har varit kaos.. jag kommer att gå in på det i ett framtida inlägg men ju nu ligger allt mitt fokus på Gunda som vi tyvärr har upptäckt ryggproblem hos.. istället för att berätta allt kortfattat så får ni här en berättelse från början till där vi är idag.
När jag köpte Gunda kände ganska direkt att hon inte var samma häst som på provridningen.. hon var ändå rätt framåt och pigg men inte den energibomb som jag red första gångerna. Jag tänkte att hon bara var sådan här, men älskade henne redan då så mycket så tänkte bara att jag får leva med min första "lata" häst, hann bara rida henne 3-4 veckor innan hon fick EHV-4 diagnos som snabbt gick över och hon sattes igång.
Men trots 5 veckor stillastående gick hon knappt fram, tänkte först att det beroende på infektionen som kanske la kvar, men vet kollade luftrören ( och tyvärr endast det ) så jag började rida på lite mer då allt såg bra ut. Detta hände i slutet av Juli, sen jobbade jag med henne men det kändes ändå inte bra, det började med att hon fortfarande hade nedsatt prestation men tex hoppningen tyckte hon fortfarande var rolig även om hon inte taggade till som hon gjorde på tex provridningen. Men jag tänkte att det bara var att hon ”försökte komma undan” då alla sa att det var test från hennes sida även om jag var tveksam på att det dom sa stämde. Ju längre tiden gick blev hon svårare och svårare att hålla igång och började rida 3-4 dagar i veckan för att jag inte ens fick henne och gå, samtidigt började hon trilla över hinderna för att jag inte fick fram henne ( brukar skena mot hinder ), gick in i korsgalopp, vägrade göra galoppombyten, blev svår att svänga och blev irriterad vid skänkelrörning och uppsittning. Jag kände att något var fel men samtidigt var folk i stallet och mina ridkompisar så säkra på att det bara var jag som var en vek ryttare. Sen i September började hon i stället för att bli sur vid galoppfattningar osv började sparka vid galoppfattningarna, vilket gjorde mig ännu mer nervös för att det är något mer, sen red jag inte jättemycket i oktober utan bara korta enkla pass och longering, sen i slutet av Oktober brast det ut på riktigt, hon var redan sedan Agusti mer sur vid sadligen än innan men i slutet av oktober började hon hugga efter mig och I början av november när jag hoppade upp så fick hon panik och skenade iväg och sparkade sedan mig vilket resulterade till att jag fick spendera kvällen på akuten, dagen efter kände jag på hennes rygg ( har ju känt innan men har aldrig direkt tryckt hårt ) och hon ömmade jättemycket, speciellt nedanför manken och 5-10cm bak, även bak vid länd&rumpan men inte lika mycket. Ringde ut vet akut som kom och kunde endast konstatera att hon hade väldigt ont ( min häst är värdens snällaste i hanteringen men ville döda veterinären när hon tryckte på ryggen för att det gjorde så sjukt ont ) ändå var detta en liten kort tjej som inte hade mycket styrka, jag är glad för Gundas ( min hästs ) skull att det ändå inte var en man med dubbel styrka, då hade hon nog flugit i taket. Hon sa även att hon var hård som Sten men trodde att det berodde på något betydligt större än några vanliga låsningar.
Även vid longering såg hon såg vet att hon inte använde sin rygg alls utan bara benen, dock hade hon några av dom finaste bakbenen veterinären hade skådat så något att vara stolt över.
Har även under den tid jag försökt bygga upp henne att hon inte kunnat bygga muskler, hur mycket jag än har jobbat ute i skogen, upp och ner och ridit i korrekt form.
Sadeln är under denna korta tid jag ägt henne utprovad 3 gånger och satt fint, har även testat andra sadlar utan någon framgång.
Men en sak jag tänker på är att hon gärna springer i hagen och har hos mig gått omkull en gång, men dock efter allt det här började, men förra ägaren sa att hon kunde springa och gå omkull i hagen så undrar om det kan ha hänt något som skadat typ diskarna och att hon sedan gick omkull hos mig gjorde ju inte saken direkt bättre...
Vi har tid på Slöinge på Onsdag för röntgen av henne. Just nu så står hon bara i hagen och får skritta förhand ca. 15 dag för att inte förvärra om det är något.
Så ni kan ju förstå ångesten och paniken jag har i min kropp, klockan är snart 02 på natten och jag ska upp om 3,5h och släppa ut Luna i hagen. Jag kan inte sova på nätterna, allt jag tänker på är alla olika sjukdommar och skador som kan göra så mycket skada.. men jag hoppas verkligen på det bästa...
Men trots 5 veckor stillastående gick hon knappt fram, tänkte först att det beroende på infektionen som kanske la kvar, men vet kollade luftrören ( och tyvärr endast det ) så jag började rida på lite mer då allt såg bra ut. Detta hände i slutet av Juli, sen jobbade jag med henne men det kändes ändå inte bra, det började med att hon fortfarande hade nedsatt prestation men tex hoppningen tyckte hon fortfarande var rolig även om hon inte taggade till som hon gjorde på tex provridningen. Men jag tänkte att det bara var att hon ”försökte komma undan” då alla sa att det var test från hennes sida även om jag var tveksam på att det dom sa stämde. Ju längre tiden gick blev hon svårare och svårare att hålla igång och började rida 3-4 dagar i veckan för att jag inte ens fick henne och gå, samtidigt började hon trilla över hinderna för att jag inte fick fram henne ( brukar skena mot hinder ), gick in i korsgalopp, vägrade göra galoppombyten, blev svår att svänga och blev irriterad vid skänkelrörning och uppsittning. Jag kände att något var fel men samtidigt var folk i stallet och mina ridkompisar så säkra på att det bara var jag som var en vek ryttare. Sen i September började hon i stället för att bli sur vid galoppfattningar osv började sparka vid galoppfattningarna, vilket gjorde mig ännu mer nervös för att det är något mer, sen red jag inte jättemycket i oktober utan bara korta enkla pass och longering, sen i slutet av Oktober brast det ut på riktigt, hon var redan sedan Agusti mer sur vid sadligen än innan men i slutet av oktober började hon hugga efter mig och I början av november när jag hoppade upp så fick hon panik och skenade iväg och sparkade sedan mig vilket resulterade till att jag fick spendera kvällen på akuten, dagen efter kände jag på hennes rygg ( har ju känt innan men har aldrig direkt tryckt hårt ) och hon ömmade jättemycket, speciellt nedanför manken och 5-10cm bak, även bak vid länd&rumpan men inte lika mycket. Ringde ut vet akut som kom och kunde endast konstatera att hon hade väldigt ont ( min häst är värdens snällaste i hanteringen men ville döda veterinären när hon tryckte på ryggen för att det gjorde så sjukt ont ) ändå var detta en liten kort tjej som inte hade mycket styrka, jag är glad för Gundas ( min hästs ) skull att det ändå inte var en man med dubbel styrka, då hade hon nog flugit i taket. Hon sa även att hon var hård som Sten men trodde att det berodde på något betydligt större än några vanliga låsningar.
Även vid longering såg hon såg vet att hon inte använde sin rygg alls utan bara benen, dock hade hon några av dom finaste bakbenen veterinären hade skådat så något att vara stolt över.
Har även under den tid jag försökt bygga upp henne att hon inte kunnat bygga muskler, hur mycket jag än har jobbat ute i skogen, upp och ner och ridit i korrekt form.
Sadeln är under denna korta tid jag ägt henne utprovad 3 gånger och satt fint, har även testat andra sadlar utan någon framgång.
Men en sak jag tänker på är att hon gärna springer i hagen och har hos mig gått omkull en gång, men dock efter allt det här började, men förra ägaren sa att hon kunde springa och gå omkull i hagen så undrar om det kan ha hänt något som skadat typ diskarna och att hon sedan gick omkull hos mig gjorde ju inte saken direkt bättre...
Vi har tid på Slöinge på Onsdag för röntgen av henne. Just nu så står hon bara i hagen och får skritta förhand ca. 15 dag för att inte förvärra om det är något.
Så ni kan ju förstå ångesten och paniken jag har i min kropp, klockan är snart 02 på natten och jag ska upp om 3,5h och släppa ut Luna i hagen. Jag kan inte sova på nätterna, allt jag tänker på är alla olika sjukdommar och skador som kan göra så mycket skada.. men jag hoppas verkligen på det bästa...
Vill slippa ligga och skaka hela nätterna av ångest över att jag kanske inte har en framtiden med Gunda, men jag kommer kämpa till 110% och jag vet att hon kommer göra detsamm
❤️
Vi hörs i morgon alla fina💕
0 kommentar(er)
